Tulosta Tekstin koko: a A A

Timo Waris

Timo Waris förrättar nattvardsmässa i Kyläjärvi.

I fältprosten Timo Waris liv har det bestående varit förändring. Av erfarenhet har han lärt sig det viktiga i att lyssna.

Finlands sjöstridskrafter fick i oktober i fjol en ny fältprost. Timo Waris är en man i vars liv det bestående har varit förändring, och som hellre lyssnar än endast hör på. Waris som tjänstgör i ett ganska tekniskt vapenslag vill betona den mänskliga faktorn.

Strukturförändringarna en psykisk utmaning

Timo Waris, fältprost i sjöstridskrafterna förkunnar budskapet om omtanke

 

Timo Waris, numera Resobo men som under sitt liv har upplevt tiotals flyttningar, vill hellre vara en person som man lätt närmar sig än en avlägsen grå eminens.
– Jag strävar efter att vara social och söker kontakt med människor. Jag är en lyssnare, men inte en passiv sådan, är kärnan i Waris verksamhetsfilosofi.
Waris, som i sin karriär fått en mångsidig utbildning i kyrkliga uppdrag har fungerat som fältprost inom sjöstridskrafterna i endast omkring fyra månader, och på sin nya arbetsplats i Heikkilä i Åbo har han mycket att lära om havet och om båtar och naturligtvis om människor.
– Vi har just nu här i sjöstridskrafternas organisation två ordinarie och tre deltidsanställda fältpräster, berättar Waris.
Av militärpersonal i tjänst i kyrkliga uppgifter finns det i detta nu inom försvaret allt som allt 27 och dessutom deltidsanställda 15 personer.
Andelen av helheten är inom sjöstridskrafterna alltså jämförelsevid liten.
Timo Waris karriär som fältpräst började som deltidstjänst år 1997. Han blev två år senare ordinarie i jägarbrigaden i Sodankylä. Därpå följde fredsbevararuppdrag i Libanon och Kosovo före återkomsten till truppavdelningar i hemlandet. I det civila hade Waris före dessa tjänster erfarenhet bl.a. inom kyrkans ungdomsarbete.
– Att tjänstgöra som militärpräst är för mig ett kallelseyrke. Redan under de första studieåren blev det klart att jag uttryckligen vill bli militärpräst, konstaterar Waris som på sin tid genomgick partisanutbildning i RUK (Reservofficersskolan).


Förändringarna en utmaning

Waris flyttade till sjöstridskrafterna i en situation då vapenslaget genomgår en betydande organisationsförnyelse, efter att staben nyligen flyttat från huvudstadsregionen till Åbo. Samtidigt förbereds hela försvarsmakten för en stor strukturförändring redan 2015. Dessa förändringar kommer inte att undgå att beröra Waris nya befattningsbeskrivning.
Förändringarna går givetvis inte smärtfritt till. Mest angår de naturligtvis familjerna som berörs.
Utom förändringen är man orolig för om arbetsplatsen blir kvar. Resan från Helsingfors till Åbo är kanske i kilometer jämförelsevis kort, men kan mentalt vara mycket lång, påpekar Waris om atmosfären som han upplever i sin arbetsmiljö.
Sjöstridskrafternas kustartilleribefästningar är enligt nutida strategi alla stängda, och det har en utbredd inverkan på hela skärgårdskulturen.
– Denna strukturomvandling är allt som allt en stor utmaning för sjöstridskrafterna, och som militärpräst är min viktigaste uppgift att stå vid sidan av och vara ett stöd för dessa familjer.
Frågorna om arbetsvälfärden stiger här centralt fram, säger Waris. Han framstår här som en utnämnd central stödperson i denna personalförändring. Militärlivet i sig kräver i hög grad förmåga till anpassning och acklimatisering i de mest olikartade omständigheter och platser. Trupperna inom sjöstridskrafterna är emellertid förlagda relativt tätt på det sydliga kustområdet. Å andra sidan är fartygsbesättningens arbetsförhållanden synnerligen täta och slutna enheter som utgör egna utmaningar för socialt liv.
Samtidigt betonas livet utanför arbetet som finner sina spår enligt önskan.


Erfarenheterna lär

Havet och sjöfarten som element är inte särskilt bekanta från förr för Waris. Att lära sig nytt torde underlättas av att Waris har en god förmåga att anpassa sig. Han berättar, att han har flyttat 50 gånger under sitt liv, en verklig prestation! Erfarenheterna från såväl internationella fält som från avkrokar i hemlandet har öppnat ögonen att se var det finns plats för en som kan samtala och lyssna.
– Utöver vad organisationsförnyelserna kräver, bemödar jag mig om att ombord på fartygen och till sjöss vara ett stöd för flottans personal, så långt det är möjligt. Att förstå sig på livet vid flottan lär man sig endast genom egen erfarenhet. Målet för de följande par åren är att komma in i det som händer ombord på fartygen och förstå hurudant båtliv är.


Närvaron förenar

Man kommer osökt att tänka på att Timo Waris fungerar som ett slags kurator vid flottan, om man söker jämförelsepunkter i Sjömanskyrkans arbete. Jämförelsen passar bra in på Waris, eftersom han gärna skulle utöka samarbetet med sjömanskyrkorna också på det praktiska planet.
– Sjömanskyrkan är jag väl bekant med. Jag besökte sjömanskyrkan i Hamburg för första gången säkert redan på 80-talet. Framför allt med sjömanskyrkan i Åbo skulle jag vilja knyta kontakter, eftersom vi skulle kunna ha mycket att dela med varandra i vår verksamhet. Jag var också nyligen med fältprosten Seppo Ahonen på skeppskuratorernas 30-årsjubileum i Nordsjö i Helsingfors för att knyta dessa kontakter.
– En av Sjömanskyrkans förra kuratorer, Kati Pitkänen, skall börja som halvtids militärpräst på Sjökrigsskolan, fortsätter Waris.
– Jag tänker starkt på, att ett tema för närvaro och att gå bredvid någon förenar både Sjömanskyrkan och sjöstridskrafternas kyrkliga arbete. Att sörja för att upprätthålla människors psykiska och etiska funktionsförmåga är likaså viktiga teman.
– Allt som allt ser jag att militärprästens roll är att vara mitt ibland människor både ombord på båtarna och annanstans där det finns människor. Före julen deltog jag i Åbotrakten i 20 olika begivenheter.
Det berättar för sin del hur intensivt militärprästens arbete är, säjer Waris träffande.


Lyssnare behövs

Waris berättar, att hans sätt att verka är att vara aktiv och engagerad samt utåtriktad, vilket för sin del vittnar om hans mångsidiga kontakter med människor i sociala medier.
– Jag tar hellre aktivt kontakt med människor än stannar utanför som en obehörig iakttagare. Trots folkkyrkans länge pågående medlemsförlust och en viss sekularisering i samhället är Timo Waris övertygad om att det finns ett behov och en efterfrågan på kyrkligt arbete i försvarsmakten.
– En faktor som förklaring till arbetet i försvarsmakten – liksom havselementet – är att människan ställs på en liten plats för att ansättas av och fundera på sådana livsfrågor som är de yttersta. Vid sådana tankegångar behövs en lyssnare som stöd.
Waris vill inte dölja det faktum att bruket av alkohol medför sina egna problem också i sjöstridskrafternas arbete.
– Alltför mången lämnas ensam i livets korstryck. Det skulle vara mycket viktigt att finna någon som man kan dela och behandla också svåra känslor med.
– Fältprosten Timo Waris syn på den viktigaste uppgiften i hans arbete väcker lätt tanken på den bibliska liknelsen om att skörden är mycken men arbetarna få: –  Jag anser att finns många människor som vill tala, men ytterst få som vill lyssna.

Text: Mikko Laitinen
Bilder: Försvarsmakten