Tulosta Tekstin koko: a A A

En man märkt av Estonia

Kari Lehtola i sina nuvarande hemtrakter i Karislojo. I huset i bakgrunden har Mika Waltari tillbringat några av sin barndoms somrar.

Haveriet var Kari Lehtolas jobbigaste, men inte svåraste utredning.

Estonia förföljer fortfarande Olycksutredningscentralens pensionerade direktör Kari Lehtola, 75. När han kliver in i restaurangvagnen på tåget är det oftast någon som känner igen honom, och så får han återigen ta upp Estoniaolyckan.

Pensionären blir uppmärksammad även på annat sätt i samma fråga: Ett par gånger om året blir Lehtola inbjuden till evenemang för att prata om Estonia, som var det absolut jobbigaste men inte svåraste fallet under hans karriär som utredare.

Fallet var inte det svåraste eftersom ”man mycket snabbt redde ut huvudorsaken, även om den senare har bestridits”. Framför allt stod det snart klart att Estonia hade förlorat sitt bogvisir i den hårda sjögången och att vatten strömmat in på bildäck via fören.

Det svåraste fallet var explosionen vid Forcits sprängämnesfabrik i Hangö den 7 juni 1993 klockan 8.17. Ingen omkom, men förödelsen var så kraftig att det knappt blev något kvar för utredarna att undersöka. Sålunda blev de tvungna att presentera flera alternativa orsaker till explosionen.

Resultatet består

Utredningen av Estonias förlisning tog lång tid och var svår såtillvida att den internationella kommissionens officiella arbete sköttes på engelska, vilket inte var någon av de inblandades modersmål. Lehtola pratade visserligen svenska med svenskarna och en blandning av finska och estniska med estländarna.

Ordföranden för den internationella haverikommissionens finska grupp är fortfarande nöjd med slutresultatet, och han ångrar inget av det som står i rapporten. Han grämer sig dock över några småfel, till exempel att fyra personer som räddades av en svensk helikopter tillskrevs en finländsk helikopter.

Och även om det var tal om att dykare skulle försöka identifiera befälen som dött på kommandobryggan, skedde det aldrig.

– Sett till helheten är detta detaljer.

Lehtola understryker också att utredningen inte var föremål för några politiska avsikter eller kompromisser:

– Sådana diskussioner fördes inte över huvud taget.

Tog död på ryktena

– Vi anser att vi gjorde en korrekt bedömning, säger Lehtola om resultatet av kommissionens arbete.

Rapporten kallas Final Report, och som namnet antyder innehåller den slutgiltiga fakta: den grundläggande orsaken till haveriet var att fören på Estonia redan från början var för dåligt konstruerad. Lehtola påminner till exempel att Sveriges Mona Sahlin värvade världens ledande universitet att granska kommissionens slutsatser och att de inte hittade något att anmärka på.

Det cirkulerade många olika rykten kring Estonia: om vapentransporter och hemliga förbund, om en bomb som skulle ha fått visiret att lossna eller skadat skrovet, om minor, om en kollision med en ubåt, om utpressning av maffian ... alla dessa försvårade kommissionens arbete. Man hävdade också att Estonia kört för fort med tanke på väderförhållandena, och att fören var i dåligt skick på grund av eftersatt underhåll.

– Kommissionen gick igenom de flesta av ryktena och kontrollerade att de inte stämde. Vi lade ner ohyggligt mycket jobb på att ta död på ryktena.

Även om det var ett stort och mödosamt arbete, säger Lehtola att han hela tiden lyckades behålla skärpan. För honom var utredningen av Estoniaolyckan ”ett avlönat arbete”, och han hann aldrig låta saken sjunka in på känslonivå eftersom det alltid var någon där som frågade något.

Telefonen ringde

Så hur började allt?

Den 28 september 1994 klockan 4.25 ringde telefonen hemma hos Lehtola i Åggelby i Helsingfors. Lehtolas fru knuffade honom i sidan och sade att samtal vid den här tidpunkten inte kunde vara till någon annan än honom. Lehtola kravlade sig upp för att svara och i andra änden berättade gränsbevakningsväsendets Timo Eckstein att en estnisk bilfärja hade kapsejsat utanför Utö och att 800 människor befarades ha dött. En bilfärja som kapsejsar eller kolliderar med något innebar för Lehtola att värsta tänkbara scenario blivit verklighet.

Klockan 4.40 gav han sig så av mot Åbo.

 

Paavo Tukkimäki