Tulosta Tekstin koko: a A A

3/16 Sjömansmissionsarbetet i Australien

Australiens sista finska sjömanspräst Urpo Kokkonen är fortfarande villig att dela med sig av sina erfarenheter av de självständiga församlingarnas styrkor och svagheter.

När Finland fyller hundra år firar vi också att sjömansmissionsarbetet i Australien inleddes för hundra år sedan. Mellan 1916 och 1967 hann Sjömansmissionen verka i 50 år som världsdelens pionjär inom finländskt kyrkoarbete.

På en jordenruntresa 1913 fick kaplanen Hugo Winter från Hollola höra finländare berätta sina levnadshistorier i Sydney, och när resan fortsatte på Stilla havet skrev han till Sjömansmissionen och berättade om dem. I samma veva kom det önskemål även från andra håll om att starta en verksamhet – så man skred till verket.

År 1916, mitt under första världskriget, beslöt Sjömansmissionens direktion i Storfurstendömet Finland att öppna ett verksamhetsställe i Sydney och att sända dit John Oskar Boijer (f. Poijärvi), som hade erfarit religiös väckelse.

När Boijer återvände till Amerika 1920 fick man vänta i ytterligare två år på den första prästen i Australien. Under tiden sköttes arbetet i Sydney av före detta sjömän.

Den första sjömansprästen i Australien var jägarofficer och militärpastor Kalervo Groundstroem, senare Kurkiala.

Vid det här laget hade Melbourne blivit en lämpligare stationeringsort än Sydney och i samband med flytten 1924 köpte Kurkiala en byggnad i Melbourne till samfundet.

Antti Välttilä, som emigrerat till Australien, blev vaktmästare och sedermera assistent. Under årtionden var han en oumbärlig alltiallo.

Innan Kurkiala återflyttade 1926 grundade han tidningen Suomi. Sjömansprästen var själv chefredaktör för tidningen, som var den enda förenande länken mellan landets finländare. Ungefär 40 år senare, 1967, tog Suomi-Konferenssi över tidningen från Sjömansmissionen. Tidningen utkommer fortfarande och är Australiens äldsta tidning på ett främmande språk.

År 1926 kom Otto Kaksonen till kängurulandet som Kurkialas efterträdare. Under Kaksonens tid började man arbeta allt mindre med sjöfarare och allt mer med emigranter. I landet med de stora avstånden var man alltid fullt sysselsatt med att betjäna ”världens största församling”.

När Kaksonen återvände till Finland blev Australien utan en finsk pastor i fyra år på grund av det dåliga ekonomiska läget. Under denna tid sköttes arbetet av framför allt Antti Välttilä.

 

Kriget förändrar allt

Med hjälp av en insamling kunde pastor Paavo Hytönen åka till Australien 1935. Hytönen uppmuntrade emigranterna till varaktiga och självständiga finsknationella aktiviteter, såsom syjunta, söndagsskola och kör- och idrottsverksamhet.

När Brisbanes finska koloni och dess verksamhet fortsatte att etableras, flyttade Hytönen och Välttilä samt tidningen Suomis tryckeri till Brisbane 1938. En annan stor koncentration av finländare fanns i Mount Isa i norra Queensland.

Så hamnade världen åter i skuggan av ett nytt världskrig. På andra sidan jorden lovordade man vinterkrigsundret (1939–40), men fortsättningskriget (1941–44) förändrade situationen. I december 1941 förklarade England och därmed Australien krig mot Finland. Den finländska kyrkliga verksamheten i Australien upphörde och finländarnas friheter begränsades. Vår sjömanspräst och de finska sjömännen fängslades och skickades till ett interneringsläger i södra Australiens öken. Där var Hytönen fången i över två års tid mellan 1942 och 1944.

Efter kriget sökte sig Hytönen först till andra arbeten innan han, när saker och ting hade ordnat sig, återvände till jobbet som sjömanspräst och ”offrade sitt liv för finländarna i Australien”. När Hytönen återvände till Finland utsågs han till samfundets andre generalsekreterare, vid sidan av Daniel Orädd. Från 1953 till 1965 var Hytönen ensam generalsekreterare.

Än en gång var Australien utan präst i över två år tills Toivo Kuusiola klev i land 1949. Tidpunkten var en vattendelare mellan tiden före andra världskriget och den nya tidsåldern, och således hade även det gamla emigrantarbetet liksom sjöfarten i praktiken upphört.

Kuusiola möttes av följderna av den prästlösa perioden i arbetsområdet: den finska evangelisk-lutherska nationalkyrkan i Amerika hade skickat sin pastor till norra Queensland och startat församlingar där. Eftersom nationalkyrkan representerade en radikal s.k. missourisk tolkning av lutherdomen, ville den inte samarbeta med pastorn i finska kyrkan. ”Kyrkobråket” hindrade dock inte Kuusiolas verksamhet, som fick finländarnas stöd.

Kuusiola öppnade nya verksamheter i Perth, långt bort i väst, och i landets mittpunkt Alice Springs med sina vidsträckta vildmarker. Hans viktigaste arbetsform var att hålla gudstjänster och andakter, och från ledigare sammankomster minns man honom som presentatör av filmer från Suomi-Filmi.

 

Det förändrade arbetet överges

När Kuusiolas anställning tog slut 1955 ersattes han av Heikki Castren, som tidigare hade ägnat sig åt diasporaarbete bland finländare i Sverige.

Redan det första året utgjordes Castrens ”landvinningar” av Nya Zeeland, och snart insisterade han på mer arbetskraft till området, framför allt för att den största finländska invandringen till Australien skedde 1956–59.

Bland de nya emigranterna fanns många pingstvänner, Jehovas vittnen och anhängare av folkmissionen, som även påverkade enheten av kristna finländare i Australien.

När Heikki Castren gav sig av till Finland 1959 kom pastor Urpo Kokkonen för att fortsätta men också avsluta arbetet. Kokkonen var den första finska pastorn att besöka Tasmanien, vilket kan räknas till hans ”landvinningar”.

Långt bort i Finland bestämde Sjömansmissionssällskapet och diasporakommittén för Centralförbundet för finska kyrkans församlingsarbete (numera Kirkon ulkosuomalaistyö, kyrkans arbete bland finländare utomlands) att Sjömansmissionssällskapets arbete i Australien skulle upphöra och tas över av kyrkan i Finland.

Beslutet fattades på direktionens sammanträde den 24 oktober 1966, alltså 50 år efter att arbetet hade inletts. Kokkonens återflyttning skedde dock först året därefter, 1967, när kyrkan i Finland började sitt arbete för utlandsfinländare i Australien.

”Därmed avslutades Sjömansmissionens pionjärperiod inom det finländska kyrkoarbetet i Australien”, konstaterar Australiens sista finska sjömanspräst Urpo Kokkonen något senare.

 

Text: Marko Toljamo
Övers.: Novatext/Mari Nyman